En vårdag på 90-talet

En stressad Pappa som skulle öppna sin butik och en massa andra saker som var inplanerade, en stressad Mamma som skulle öppna sin sko-butik och inte hade någon som kunde ta den tiden i butiken, 2 barn som var hängiga och inte kunde vara på dagis.
“-Men varför kan du ALDRIG ta ledigt, varför måste jag alltid!”

“-Åh, som här ser ut, vi behöver dammsuga, tvätta, köpa penséer, planera inför helgen och en massa annat! Ser du något av det?” frågar mamman bittert och argt.

Pappan som stänger av hennes tjat och sätter sig i bilen och kör till jobbet.

Frustrerad klär hon på barnen som känner av hennes stress för att hon måste köra till sin kollegas skobutik i Lönsboda eftersom skor var levererade dit som en kund skulle ha IDAG!

Barnen får åka med till Lönsboda och vara med i butiken tills hon hittade en lösning!
“-Jävla skit att jag ALLTID måste…..!” muttrar hon

Då tar Storebror sin Lillebror och går in på lekrummet för att han inte skulle se att mamma var så irriterad.

“-Nu åker vi, in i bilen barn!!”

Den lille sonen placerar mamman fram och den store sonen hoppar snällt in i baksätet, båda barnen somnar omgående.

Mammans hjärna jobbar i 110% på vägen mellan Osby och Lönsboda

“-Hur löser vi denna dagen, allt som jag måste fixa, jävla skit att inget kan funka!” osv, osv………
Framme i Lönsboda tar mamman den lille pojken och går in i butiken för att hämta leveransen, där möts hon av kaffedoft, trevliga människor och ett lugn infaller, tiden går………..

“-SATAN!!!!! Min store pojke!””
Hon vet inte hur lång tid som gått, bara att hon GLÖMT! Hon hade GLÖMT sitt barn i bilen av all stress! Hon hade låst bilen, han kom inte ut!!

Det som mötte henne kommer hon aldrig att glömma!

Ett illrött söndergråtet, svettigt ansikte som bankar på rutan! Blicken säger “-Hur kunde du mamma!”
Denna bild kommer att förfölja mig i hela mitt liv, detta hände mig och mina barn en solig vårdag på 90-talet.

För min son är detta en upplevelse som inte han heller kommer att glömma.
Jag tar min son ur bilen sätter mig på asfalten och gråter! Vi gråter ihop! All stress allt onödigt skit bara rinner av och jag inser hur viktiga mina barn är istället för allt annat.
Nu har det gått ett litet tag sedan en pappa glömde sitt barn i en bil i Eslöv.

Denna tragiska händelse, denna oerhört tragiska händelse!

Denna händelse har berört mig så starkt!

Döm inte! Alla kan vi glömma, alla är vi stressade! Det får inte hända men……………
Tiden går men för denna familj står den just nu helt still!

Jag önskar av hela mitt hjärta att föräldrarnas kärlek till varandra är så stark att den kan ta dem vidare och att tiden kan börja gå igen ….sakta!
Kramar till er alla